Känner för dom Familjer som förlorat sina anhöriga i Afganistan,,

Livet är som sagt så kort och skört plötsligt på ett ögonblick kan allt förändras och en tragedi har drabbat en familj..

Och det är precis det som nu har hänt Gunnar Andersson, 31, och Johan Palmlövs, 28, familjer,,

Jag känner bara att jag är så Glad att jag har min Man hemma nu och jag hoppas inte han vill åka till Afganistan innom en snar framtid, =O(

Det räckte med att han var i Kosovo förra året och helt ärligt visst det kanske inte är lika farligt där men man vet aldrig?

Och för mig var det hela tiden en inre stress att ngt skulle hända, att få det samtalet att ngt skulle ha hänt var ständigt i mitt huvud.. För man har inte riktigt kontroll på vad som händer när dom är så långt borta Fy vill inte ens tänka på det,,

Det är en mörk dag idag,, För alla men framförallt dom Anhöriga,,

och jag hoppas att Svenska folket förstår vad så många unga gamla Män/Kvinnor, någons son, någons Dotter, Någons Far, någons Man/Fru,,, faktiskt åker dit friviligt och vad dom offrar för att världen ska bli en bättre plats =O(